elinor på havets botten

elinor nere på havets botten
dit solen aldrig når
alla dagar du pekat emot horizonten
där skeppen försvinner på rad

för betongen stelnar fort här
betongen stelnar fort här
elinor rak i ryggen
håll alltid huvudet högt

det finns ett berg i argentina
där snön alltid ler
och har du hört om husen i warszawa
som står där just för dig

betongen stelnar fort här
betongen stelnar fort här
elinor rak i ryggen
håll alltid huvudet högt

när du ser
att molnen rullar in
och blir regn
där klippor en gång stod
har du
blod på skorna
trötta leder
värk i själen

betongen stelnar fort här
betongen stelnar fort här
elinor rak i ryggen
håll alltid huvudet högt

allt står där just för dig

I KVÄLL TAR JAG EN HANDGRANAT

känner du magneten
känner du nålen snurra runt och aldrig peka emot norr
för dom talar oceaner
dom talar berg och allting som är svårt
sånt jag aldrig lyssnat på

när du skenat gatan ner
finns det någonting kvar att se
när du ömsat skin igen
kom du någonsin fram

i kväll tar jag en handgranat
i kväll tar jag och kastar den högt
explosion
jord kring mina ben
och alla mina gator
och alla dina slitna skor flög bland mossa och gammalt skrot

när du sprungit dina mil
när du varvat allting här
när målfotot var din vän
kom du verkligen fram

fick du splitter i din själ eller råg

när du skenat gatan ner
finns det någonting kvar att se
när du ömsat skin igen
kom du någonsin fram

någonsin fram

vi ska skena gatan ner
det finns alltid kvar att se

NÄR DU BLEV MIN ELVIS

så trött en söndag kan bli
i spärren
sen stämpla
kliva på
på väg med rutinen till där inga öron finns
för man tror att man hört varenda ton

men du blev min elvis för en stund
vid en mur
i en park
i ett hörn
för på varenda tåg mellan novi sad och berlin
fanns det ingenting att se som det här

på fartyg scener klubbar
på hållplatser bland stök
spårvagnar nattbussar och glas

som man letat efter blicken som snurrar allt ett varv
sjunger orden som bränner
skapar kaos

när du blev min elvis för en stund
vid en mur
i en park
i ett hörn
blev sylvassa toner till kungens nya höft
där föll tiden på plats för en stund

alla danssteg bar oss när

du blev min elvis för en stund
vid en mur
i en park
i ett hörn
för på varenda tåg mellan novi sad och berlin
fanns det ingenting att se som det här

för du var kungen
du var kungen
du var kungen
i ett hörn för en stund

BLÅ HALLEN

parisblått till våren
nobellfest för oss två som sig bör

himlens kör i motljus
långa nätter
tunna skor
nya kavaj
vi var framtiden
vi var rubarths bästa fint

men i blå hallen dansar inte längre våra skor
i blå hallen stannar aldrig tiden för en stund

du jag målade om det där rummet härom natten
vitt bara vitt emot regnet
för askan ger gör ingenting för mig
och nu hör jag nya steg

vi var stadshusets ståtligaste valv

i blå hallen dansar inte längre våra skor
i blå hallen stannar aldrig tiden för en stund

i vilka färger målas rummet du valt till slut

i blå hallen dansar inte längre våra skor
i blå hallen stannar aldrig tiden för en stund

våra skor

DINA SLITNA ORD

gå din väg
dina slitna ord
ekar runt här i natt
så gå din väg
låt dina slitna ord
få studsa runt en sista gång

en krash
och sen en till
man blir van
när du äter ljus och gör mörkt just här i kväll
det blir varv
på varv
i nattens lakan

så gå din väg
jag vill inte höra kaosets kör
jag säter eld på dina ord
och jag vet så väl
att natten tuggar liv
men ur askan växer allt

jag har gjort allt som man ska
jag har snurrat hela varvet runt här
men i spegeln ser jag klart
att det finns skärvor där man alltid blöder

så gå din väg
vill inte höra kaosets kör
jag säter eld på dina ord
och jag vet så väl
att natten tuggar liv
men ur askan växer allt
där växer allt

jag bottnar här
ibland stadig sten
jag ser polstjärnan
lysa klarast

och vid tidens slut
ska dom skriva att
jag behövde inte dig för någonting

för jag har dött färdigt nu

ORANGE RÖD OCH RÖD

du sa allt det där
du skulle måla om vår värld
med din pensel
i skarpa drag

på oskrivna blad
där du satte hårt mot hårt
jag kunde lyssna i timmar
när ord blev till

jag skar ut med kniv
det där som det aldrig blir något med
och det där bruset som du hatade så

med handskar av betong
stod jag rond på rond på rond
och mina penslar
dom målade stort

orange röd röd
orange röd röd

blev det tillslut som du sa
blev det hårda skarpa drag
som hos rothko
eller blev det bara brus

för om du har blicken kvar
om det blev mäktigt starka drag
så ring mig
nu när du kommit dit du ska

DÄR VI LÖSTE ALLA KNUTAR EFTER TOLV

det får bli farväl
det finns annat numera dit jag ska
och alla barers sorl
där vi löste alla knutar efter tolv
när jag lämnar staden
ligger gator och ropar efter mer
det får bli farväl
sista solen vi ser här innan natt

det kan staka sig när ord är allvar
när det skaver till och dör
jag ska minnas att vi aldrig ångrat
jag ska minnas allt du sa

det får bli farväl
det finns annat numera dit jag ska
det får bli farväl
sista solen vi ser här innan natt

över gula fält
över östersjön
till min stad där november blir till regn

jag kom hem till slut
jag hör barers sorl
men jag har knutar här även efter tolv

till där november blir till regn

NÄR ISEN GÅR

vad bryr du dig om längtan
vad bryr du dig om hat
med mammas alla gator i din famn
jag skulle tro att vågorna i kväll
aldrig tagit med dig bort

på havets döda botten där vintern biter i
där jag undrar vad du ser
där är ljus nog mest en börda
mellan skål och väg och smuts
men du ska få se min vän

när isen går

jag vill stå där på tå med stora ögon
stå där på tå längst fram

när isen går

SLAGBORR

jag hör om poler som ska dö
maskiners värme tog oss hit
men på våra gator ligger nu nattens is
stövlar och småhat
tidsmaskin 33 bygger sig ett rum

så riv och störta in
riv och bygg en själ
med slagborr svett och slit och damm

bedrövligt landskap
döda träd
tankarnas istid går till val
när bjöd vi in gästen som aldrig förstår att gå hem
när blev deras röster någonting att lyssna på
i goda vänners lag

riv och störta in
riv och bygg en själ
med tigersågen i din hand

riv och störta in
riv och bygg en själ
med slagborr svett och slit och damm

du sluter din kappa för våldsamma vindar vill in
men jag är rätt säker
vi rider ut stormen till slut
fanfar tillslut

riv och störta in
riv och bygg en själ
med slagborr svett och slit och damm

riv och störta in
riv och bygg en själ
med tigersågen i din hand
i din hand

ÖSTTYSKEN FALLER

i en ny stad med gator som aldrig bär hemåt
inga speglar
inget som stör
över broar
kullersten
mina kliv
det finns alltid en nästa horizont

vid landningsbanans välslitna streck
vet jag ingenting om dig
har du snurrats
stöts
vuxit ihop
har du smutsen under naglarna kvar

är du östtysken faller
är du östtysken faller
sista kurvan ner i gatan
tunga lår

viktoria luise platz i parken där
även färgerna stod givakt för oss
ska vi ta ett varv
börja om vid fontänen
prata strunt med herrarna intill

är vi östtysken faller
är vi östtysken faller
sista kurvan ner i gatan
hand i hand

jag tror vi är östtysken faller
jag tror vi är östtysken faller
vi är tempelhof i vinden
du och jag